Jobbar just nu med Maria Bervelius och Malin Berglund i vårt bygge av en modell i hur man tar sig an begrepp som sexuella trakasserier och kränkningar i ungdomars värld (det vi kallar Process Reagera). Kränkningar kan kopplas till diskriminering som, enligt diskriminerings-
ombudsmannen, är att någon missgynnas eller kränks och att missgynnande eller kränkningen har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Diskriminering kan vara både direkt eller indirekt.

Vi har fått förmånen att, tillsammans med lärare och elever på Björnaskolan, Örnsköldsvik, bygga denna modell via intervjuer, workshops och reflektioner. Att detta med sexuella trakasserier och kränkningar är något som är både svårt att prata om och att förstå skälen till, är tydligt vid samtal med elever och lärare men att det händer var också solklart. Elever så unga som 12 år fick till sig både verbala, ickeverbala och digitala kränkningar (bl.a. sk. "dick picks…, där även tjejer skickar bilder på sitt underliv och bröst…"), så gott som dagligen. Det förekom mellan kompisar, då var det OK och ansågs inte vara kränkande, men slängdes också ut till sådana man inte kände, då var det inte OK och upplevdes kränkande. Vad är skälet till det och varför då kan man ju undra?

Vid intervjuerna med främst eleverna fanns ett visst mönster - majoriteten av tjejerna var medvetna, verbalt intresserad av att diskutera ämnet, visserligen blyga men ändå intresserad av att förmedla en verklighet som de lever i medan killarna var initialt inte alls intresserad av att diskutera ämnen, hade varken sett eller hört något, hade svårt att koppla sina egna
beteenden till något som kunde definieras som vare sig kränkningar eller trakasserier. Efter en stunds diskussioner kröp det dock fram att jo, visst har de väl hört något men inte var de mycket, typ… Detsamma gällde vilka olika beteenden som kunde vara orsak till kränkningar och/eller trakasserier - det slutade med att ungdomarna till och med efterfrågade hjälp i att läsa av/höra vad som kunde betyda ett "nej, jag vill inte". Efter en reflektion av dessa samtal (och andra jag haft) insåg jag att så många av våra unga, både tjejer och killar, befinner sig i ett limbo, de vet inte hur de ska avläsa kroppsspråk, de har svårt med att tolka tonfall och ironi, de inser inte allvaret i de ord som sägs, de är kommunikativt tondöva.

Motsatsen till tondövheten är att vara kommunikativt kompetent, dvs det avser en individs förmåga att använda språket på ett meningsfullt sätt i specifika situationer (Hymes, 1972) och det främsta användningsområde för språket är att kommunicera. Det kommunikativa sammanhanget, vilka som deltar i den, och kommunikationens syfte är avgörande för hur språket sedan används (Bardel, 2018, Skolverket).

Där känner jag att vi behöver veta mer; hur ser dagens ungdomar på sammanhanget - hur tolkar de situationerna; vad avgör i deras värld vilka som får säga vad och när; vad menar de när de slänger ur sig ord som hora, kuksugare, fitta mm, när det i vissa sammanhang är OK att bli tilltalade med dessa ord och i andra sammanhang ses som kränkande.

Som en liten bit på vägen i att få svar på ovanstående frågeställning, så är Process Reageras mål är att tillsammans med vuxna i ungdomarnas närhet och med ungdomarna själva jobba fram en förståelse för hur relationer skapas. I det så ingår också att lyfta vad som ingår i en dialog för att det ska kännas bra, hur självkänsla skapas och vad man kan/ bör/ ska och inte behöver göra för att anses OK som kompis.

Ingen lätt uppgift vi tagit oss an men vi ska göra vad vi kan för att realisera det…!